Gud är fin. Det han har skapat är fint. Pianistens stycke är fint.
Kultur är fint. Men det betyder inte att kultur är fint.
Kultur är att komma till – och fly. Aldrig stanna. Aldrig fastna.
Alltid vidare, i någon mening alltid vidare – eller minnas
en bortglömd poets ord:
Jag lever i kultur men jag vill inte kultur.
Jag vill ha ett brinnande hjärta, ingenting annat.
Ansiktet mot solen
Ett ben i skuggan
En gång till riktar jag min kropp
Skulle liksom vilja slippa
steg nummer två
och bara rulla dit
Har liksom föreställt mig
att det är så jag bäst
skulle passa
Typ klot
Typ glänta
Liksom
Upp på vågen,
dras med
Noll
Vi blir alla
bättre människor
Just nu
Svenska Akademien ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse (2010), Rubus Arcticus (2002), Lisebergs kulturstipendium (2000), Svenska byggnadsarbetareförbundets kulturstipendium (1997), Luleå kommuns kulturstipendium (1996). Första pris i den svenska kategorien av Félie Filíochta/International Poetry Competition (2004).
Komma (2005–2011), Provins (2002–2004), Palestina Nu (1989–1998), Filastin (1987–1988), Röd Press (1983–1985). År 2009 fick Komma Luleå kommuns kulturstipendium.
Allt finns kvar
Svagt, svagt förskjutet